Den svenska EU-politiken har länge levt en törnrosasömn där riksdagspartierna tagit för givet att de får en plats i parlamentet. Nu kommer en utmanare i ett europeiskt perspektiv.
Om Sverige inte talar för Irland, vem ska då tala för Sverige när den dagen kommer?
Ett Irlänskt inlägg!
Den irländska premiärministern besökte den svenska statsministern i fredags (nov 2008) för att tala om Lissabonfördraget. Jag undrar vad Brian Cowen sa? Gratulerar! Hur lyckades du bortse från önskemålen av en majoritet av dina medborgare?
juni blev Irland det tredje landet, efter Frankrike och Nederländerna, som förkastade den plan till styrelseskick som undertecknades i Lissabon och dess företrädare, den Europeiska Konstitutionen. När det gäller den franska och holländska folkomröstningarna, så väntade etablissemanget i Bryssel något år innan de tog bort de element som gjorde att det krävdes folkomröstning. Sedan ratificerades fördraget genom de nationella parlamenten. Eliterna lyckades på detta sätt ta sig förbi folkviljan i sina respektive länder.
I det irländska fallet har strategin varit annorlunda. Det har gjorts uppenbara försök att isolera landet. Bryssel har beordrat de länder som ännu inte ratificerat fördraget att göra det, och att därefter använda det faktum att 24 av 27 länder nu har ratificerat – utan att höra sina väljare – för att tvinga de irländska väljarna (och därmed medborgarna i hela Europa) att acceptera Lissabonfördraget i en andra folkomröstning.
Det fördrag som den svenska riksdagen ratificerade förra veckan kan bara få effekt om alla 27 medlemsländer accepterar det, och de irländska väljarna har klart och tydligt sagt att de inte tillåter att vårt parlament ratificerar fördraget. Därför, under de regler som alla 27 medlemsstater kommit överens om, har detta fördrag juridiskt fallit.
Det svenska parlamentets beslut att ratificera Lissabonfördraget är därför bara den senaste taktiska manövern från den beslutande klassen i Europas länder att förneka vanliga medborgare en röst i hur EU ska styras. Och medan jag respekterar den svenska riksdagens rätt att ratificera fördraget, är det ett faktum att den svenska politiska klassen inte givit sitt eget folk en folkomröstning – något som opinionsundersökningar visar att 2/3 av medborgarna önskade.
Tänk om det var ett svenskt folkomröstningsresultat som skulle förändras genom hot? Ert land sa ”nej tack till valutaunionen” i en folkomröstning för inte så länge sedan. Trots detta, har er statsminister inte bett om eller fått ett juridiskt bindande undantag för Sverige att ställa sig utanför EMU. Jag är säker på att Sveriges medborgare skulle ogilla – och det skulle även jag – om det irländska parlamentet förklarade den svenska folkomröstningens resultat vara en ”olägenhet” eller en handling av en otacksam befolkning och utövade påtryckningar på er att rösta igen.
Jag är inte EU-skeptiker; jag är för en stark, demokratisk, öppen, välmående europeisk union som hämtar sin legitimitet från valhandlingen. Det är ett obestridligt faktum att det irländska folket i en fri omröstning, sa ”nej”, inte till Europa utan till det odemokratiska Lissabonfördraget. Svaret måste vara att respektera detta beslut, inte att försöka överpröva det irländska folkets demokratiska röst.
EU beslutar om 80 procent av våra lagar. Men du kan inte rösta på EU-kommissionen, trots att de kan tala om för dig hur du ska laga din mat och vill tala om för dig hur högt du kan spela din mp3-spelare. Du kommer inte få rösta på vem som ska få den föreslagna posten som EU-president, men han eller hon kommer att tala för dig till resten av världen.
I Europa måste vi förstå att det finns risker när en mäktig Brysselelit beslutar att de kan lägga våra liv tillrätta på ett effektivare sätt än vad vi kan planera dem själva, utan att vi kan hålla dem till ansvar i val. Vi borde ha lärt oss vad som händer när vi står tysta medan våra grannars röster ignoreras. Om Sverige inte talar för Irland, vem ska då tala för Sverige när den dagen kommer? Och den kommer.
Fråga er själva, mina vänner, behöver vi detta odemokratiska och således djupt oeuropeiska fördrag? Behöver Europa en president som ingen kan rösta på? Vill vi lämna över mer makt till den tjänstemannastyrda EU-kommissionen? Är det klokt för ditt land att lämna över allt fler veton på viktiga politikområden?
I stället för det långa komplicerade och oklara Lissabonfördraget behöver vi ett kort dokument som alla medborgare kan läsa, alla medborgare kan förstå och att alla medborgare får rösta om. Det är så vi bygger ett starkare, mer demokratiskt och legitim Europeisk union.
En union där de som har makten kan hållas ansvariga inför folken i denna civilisation.
Declan Ganley
