Korporatism och kollektivavtal

Marita Ulvskog har äntligen fört in debatten en av kärnfrågorna. Rätten till kollektivavtal! Rätten för de europeiska facken att fritt sluta avtal för sina respektive arbetsmarknader. Nu verkar det som om det blev ett riktigt klavertramp. Utifrån uttalandet om Hyrlett så har de som arbetar där förmåner som är tre gånger högre än vad de skulle ha i Lettland. Huruvida detta stämmer vet jag inte men dt visar på att förhållandena är olika i EUs länder. Vems kollektivavtal ska då gälla? Vilka minimilöner får tillämpas.

Socialdemokraterna är inte ensamma om att inte förstå även borgerliga debattörer blandar bort korten och böla om protektionism och fuldebatt. Ta inte den lätta vägen och hoppa på enskilda företag. Undersök om de följer spelreglerna. Riksdagen med socialdemokraternas stöd sade ja till Lissabon. Frågan om arbetsrätten finns med i Lissabonfördraget där den fria rörligheten anses som en "Social rättighet".

EG domstolen sa i Lavaldomen, att när ett utländskt företag tar med sig personal till Sverige behöver de bara betala avtalets lägsta lön. Tyvärr har inte Svenska kollektivavtal någon minimilön. Vad Marita Ulvskog och Socialdemokratin nu vill är att ändra i det fördrag de godkände i Riksdagen. En betydligt längre väg att gå än ett nej till fördraget. Enkelt uttryckt ser det ut som om de lyckas få byggnadsarbetarna som de svikit till sina bästa kämpar. Normalms syndromet har fått en ny betydelse då de som utsatts för brottet stödjer förövaren.

Korporatismen i den socialdemokratiska politiken görs synlig genom att den tillåter att särintressen starkt påverkar de politiska besluten i partiet. Landsorganisationens och Wanja Lundby-Vedins direkta inverkan på partiet är ett sådant exempel på korporatism.

Hur kan då S säga ja till Lissabonfördraget för att sedan omgående börja bekämpa det? Den trovärdigheten har definitivt sjunkit till botten.